Frøken Julie, bok og film

August Strindberg skrev Frøken Julie i 1888, som et naturalistisk sørgespill i en akt.
Strindberg har i et forord til stykket blant annet sagt dette:

Fröken Julies sorgliga öde har jag motiverat med en hel mängd omständigheter: modrens grundinstinkter, fadrens oriktiga uppfostran av flickan; egen naturell och fästmannens suggestioner på den svaga degenererade hjärnan; vidare och närmare: fäststämningen på midsommarnatten; fadrens bortovaro; hennes månadssjuka; sysslandet med juren; dansens upphetsande inflytandre; nattens skymning; blommornas starka afrodisiska inflytande; och slutligen slumpen, som driver de två tilsammans i ett lönligt rum, plus den upphetsade mannens tillagsenhet.

Jag har således icke förfarit eensidigt fysiologiskt, icke monomans psykologiskt, icke bara skyllt på arv från modern, icke bara kastat skulden på månadssjukan eller uteslutande på ´osedlighetenª, icke endast oredikat moral! Dette sista har jag överlåtit åt en kokerska i brist på en präst. … Denna mångfald av motiv vill jag berömma mig av såsom tidsenligt.

Stykket har vært spilt på mange teaterscener og det er filmatisert et par ganger tidligere. Liv Ullmann har nå laget en ny filmversjon av stykket, og denne filmen hadde norgespremierer denne uka. Ullmann har selv oversatt stykket til engelsk, og valgt et irsk miljø for innspillingen. Og valget av skuespillere er nok ikke tilfeldig. Colin Farrel spiller tjeneren John, Jessica Chastain spiller den bortskjemte og ensomme Julie, og kokken spilles av Samantha Morton. Tre flotte skuespillere som spilte sine roller på en fabelaktig god måte, og jeg ser så absolutt filmpriser til alle tre!

Handlingen dreier seg om kjønnskamp og klassekamp. Kun tre personer deltar, den hovmodige, og bortskjemte overklassepiken Julie, tjeneren John og kokken Kathleen. Det er midtsommeraften, baronene er bortreist og Julie er alene hjemme. Hun oppsøker tjenerne, sterkt tiltrukket av den unge John. Han er full av forakt og beundring for overklassen og med en sterk oppdrift. Hun mistrives i sitt gylne bur, og har en dragning mot den ”rå” allmuen. 
Liv Ullmann har virkelig laget et mesterverk av en film, dette var stort å opplevelse!  Jeg ble så fascinert at jeg malte noen akvareller fra filmen, blant anna denne av Julie.